Igår var en dag med blandad kompott av bra och mindre bra saker. Till att börja gick min ena vindrutetorkare sönder. Ypperligt tillfälle kan man ju tycka när det snöar hur mycket som helst. Sen skulle jag till mamma men det var inte skottat så körde nästan fast, sladdade uppför en backe med bilen medan jag backade och sedan körde jag nästan fast igen. Tappade humöret, svor åt snön och förbarmade mig över varför jag är bosatt i Piteå. Planen för kvällen var i alla fall att jag, Malin, Sandra och Linnea skulle bada bastu men då all ved var fuktigt gick det inte så bra att få upp någon eld så vi bestämde oss för att fara till Malin och bada jacuzzi istället. När vi skulle fara körde Malin dock fast med bilen i en backe och det blev ett helt projekt att komma sig därifrån. Det gick bra ändå och tillslut tog vi oss där ifrån. Roligast var då jag och Sandra puttade på bilen och när Malin körde framåt gjorde jag en rejäl faceplant haha. Väl i badet kändes allt bra ändå, trots missöden, och kvällen slutade hur mysigt som helst med prat om viktiga och mindre viktiga saker. 

Gud vad jag önskar att det var sommar.

Igår var jag med mina vänner. Vi sneglade lite på hockeyn, for och sladdade med bilen i väntan på att Linnea skulle sluta jobbet, tittade på This is 40 som gott och väl hade kunnat kortats ner 30 minuter och skrattade en hel del precis som vi brukar göra. Idag har jag varit på en långpromenad med Siri på förmiddagen, resten av dagen har jag spenderat i soffan. En riktig slashasar-dag.

 

Från en gladare dag på jobbet.

Åh vad roligt jag hade igår! Vi hade reunion med tjejerna från 9a och det var så kul att få träffa alla igen (om än jag umgås med hälften av de regelbundet haha), minnas allt från mellan- och högstadiet och höra vad alla håller på med nu för tiden. Kvällen började hos Sanna i Hortlax, sen for vi och bowlade och därefter Kalles. På Kalles stannade vi dock bara i typ en halvtimme och så for vi på Max istället för lite mat innan vi avrundade kvällen relativt tidigt.

 

Om nio månader blir jag 20 år gammal, eller ung om man så vill. Om nio månader har jag 45 år kvar av mitt yrkesverksamma liv innan jag får säga tack och adjö till arbete och bli pensionär. Om nio månader är jag inte längre en tonåring, inte längre en ungdom som kan förlita sig på sina föräldrar. Om nio månader sätter sig de allra flesta av mina vänner sig vid skolbänken igen och jag förväntas göra detsamma. Men sanningen är att jag har absolut ingen aning om vad jag vill plugga, om vad jag vill jobba med under resten av mina yrvesverksamma år, jag har ingen aning vad jag vill göra med mitt liv. Hur skulle jag kunna veta det? Jag har inte ens varit vid liv i lika många år som jag förväntas ta ett beslut över helst nu, helst på en gång, så att det blir rätt om nio månader. Jag är totalt jävla lost. Nu tar jag mest bara dagarna som de kommer, tänker inte så långt framåt för gör jag det blir jag plågsamt medveten om det faktum att det kan bli så fel fel fel just för att jag inte vet. Jag vill ju så gärna att det ska bli rätt, på en gång, men hur kan det bli det när man står där som ett enda stort frågetecken?

Idag har jag sagt hejdå till min älskade vän Sofia. Ett helt år kommer hon vara borta. Det faktum att vi inte kommer kunna träffas precis när vi känner för det har, trots en del tårar när jag och Linnea vinkade av henne på flygplatsen, inte riktigt sjunkit in än. Det känns som att på några dagar kommer hon vara hemma igen och att allt är som vanligt. Men 2015 kommer vara allt annat än som vanligt. Jag vet inte riktigt hur jag känner inför detta, är bara ett virrvarr av olika känslor. Förändring är jobbigt. 

I julklapp till mig själv gav jag en prenumeration på Galago samt två böcker. Böckerna jag valde är Hur man botar en feminist av Nanna Johansson och Kunskapens frukt av Liv Strömquist. Två böcker helt i min smak. Uppmanar alla att läsa dem, framförallt Kunskapens frukt som behandlar ämnet det kvinnliga könsorganet. Den är fylld med intressant information, humor och sarkasm, viktiga frågeställningar och allt kretsar kring det bästa tänkbara ämnet.

Det nya året firades in hemma hos Frej. Just innan tolvslaget befann vi oss nere vid Strömlida med en vy över hela stan och alla raketer. Och det var så fint när himlen fylldes med en massa ljuslyktor, vilket inte riktigt gick att fånga på bild. Det bästa, och mest ledsamma på samma gång, under kvällen var att Agnes kom förbi så att vi kunde krama om henne. På bara någon timme far hon till Norge och kommer vara där i ett halvår. Kommer kännas tomt utan henne (och Sofia som far ännu längre bort under ännu längre tid om fem dagar). Hur som helst hade jag en bra nyårsafton i alla fall.