Kom hem för snart en timme sen och om än jag tycker om mitt jobb så är det så otroligt skönt att vara hemma. Äntligen har jag några timmar för mig själv innan jag måste sova för att jag ska upp tidigt nästa dag igen. I princip all den tid jag har varit vaken i veckan har nämligen gått åt till att jobba och till råga på det måste jag jobba måndag och tisdag också vilket betyder att min ledigvecka förkortas med två dagar. Känns inte sådär jättekul i stunden, men det lönar ju sig trots allt i slutändan.

Varit med kompisar, såklart. Förra måndagen spelade vi monopol hos Malin. Och så har jag sett film med kompisarna, umgåtts med Tove och fått träffa hennes übersöta lilla valp Allan, varit på styrelseutbildning, planerat projekt med Linnea och varit på visning för LR hos Malin. 

I veckan jobbar jag eftermiddag så det lär ju inte hända ett dyft. Tack och lov att man är ledig i en hel vecka efter eftermiddagsveckorna, annars vet jag inte om jag orkat.

Tar vara på min ledigvecka så gott det går, blir ju inte att umgås med kompisar eller hitta på saker särskilt ofta under jobbveckorna. I onsdags åt jag lunch med Tove i stan, sen åkte vi hem till henne och bläddrade bland annat igenom hennes studentalbum, vilket fick mig att vilja göra ett också. I torsdags tog jag bilen och hämtade Linnea för att spendera dagen i Skellefteå. Inhandlade mysigaste koftan (på bilden) och fika på Fikeriet vilket inkluderade en monsterboll, en gigantiskt chokladboll, och då menar jag gigantiskt. Och igår hälsade jag på Elise i Luleå, vilket även Linn gjorde. Vi lagade middag tillsammans och tittade på film, Anastasia och The Tall Man. En riktigt mysig kväll! Idag sov jag ut länge, vaknade 13.42, och det var grymt skönt. Sånt måste man ju faktiskt också hinna med när man är ledig.

Idag strosar jag omkring i en mysig tröja, lyssnar på musik och inte så mycket mer. Njuter av min ledighet helt enkelt. Hittills har ledigheten bjudit på kalas för minsta kusinen, mys med Sofia, prommis med Siri, en pratstund med Linnea på hennes jobb och häng med Sandra. 

Idag har jag gråtit. Jag har gråtit för att jag har skrattat så mycket att tårarna inte gick att hejda och jag har gråtit för att jag är ledsen. Jag har gråtit för att det gör så ont att jag aldrig kommer vakna mitt i natten av att det klöser på dörren, att jag aldrig mer kommer ha honom i min famn, att jag aldrig mer kommer beklaga mig över vassa klor på bröstkorgen. Idag har jag gråtit för att jag saknar honom så jävla mycket. 

Jag försöker att inte tänka på det för ofta. Sysselsätter mig själv med en massa annat för att slippa tänka på det. Men ibland glömmer jag bort att tänka på allt annat och då kommer tårarna. För jag har inte kommit över det faktum att han inte längre är här, att han inte bara är på äventyr någonstans och kommer hem snart igen. 

Fyra år är alldeles, alldeles för lite år och jag önskar inget hellre än att han fortfarande var vid liv.

Det här suger verkligen.