Jag gillar min fitta. Ja men jo, faktiskt. Vi kommer bra överens, hon och jag. Jag har aldrig känt mig särskilt skamsen över mitt könsorgan och det är jag jäkla glad över då det kvinnliga könsorganet är så pass tabubelagt som det är. Fittan är ju något man helst inte ska prata om. Det som har med kvinnlig sexualitet och det kvinnliga könsorganet att göra tystas ofta ner och det leder inte bara till en stor okunnighet hos både kvinnor och män, men också att tjejer skäms över vad de har mellan benen. För visst är det pinsamt att prata om allt vad fittan innebär, inte minst onani.

Det manliga könsorganet däremot är inte det minsta tabubelagt. Redan som små får vi lära oss det. Småpojkar pillar på sin snopp mest hela tiden och det är ju inget konstigt för ”det är så pojkar gör”, medan småflickor får höra att där nere ska de inte röra. Att alla killar runkar har alla förstått, men att tjejer skulle onanera pratas det inte mycket om. Det har blivit till något hemligt och något man lär sig skämmas över. Inte är det då konstigt att vissa tjejer har uppfattningen att det är äckligt att ta på sig själv.

Fittan behöver stå lite mer i fokus, den behöver normaliseras. Det borde inte vara något problem att prata om sitt kön, om hur det ser ut och hur det fungerar. Fittan är inte på samma nivå som kuken, men det borde den vara. Fittan är ju bara ett könsorgan, något mer naturligt än det finns det väl inte. Så hjälp till att normalisera fittan/snippan/muttan/murran, för oavsett vilket namn du föredrar är det kvinnliga könsorganet fantastiskt och alla borde känna sig trygga att prata om allt vad det innebär; onani, mens, sex, barnafödsel osv.

”Fittan i fokus” var det första ämnet i en bloggutmaning som ”Schmenus” och Fanny Åström drog igång förra veckan. Varje vecka presenteras ett nytt ämne som berör sex på nåt vis och alla som vill får delta i utmaningen och skriva ett inlägg. Jag tycker det här initiativet är så himla bra. Framförallt då vi för en gångs skull sätter fittan i fokus istället för kuken.

Den här krönikan skrev jag till PT och i gårdagens tidning var den publicerad på UNG-sidan. Tänkte att jag skulle publicera den här också.