Om nio månader blir jag 20 år gammal, eller ung om man så vill. Om nio månader har jag 45 år kvar av mitt yrkesverksamma liv innan jag får säga tack och adjö till arbete och bli pensionär. Om nio månader är jag inte längre en tonåring, inte längre en ungdom som kan förlita sig på sina föräldrar. Om nio månader sätter sig de allra flesta av mina vänner sig vid skolbänken igen och jag förväntas göra detsamma. Men sanningen är att jag har absolut ingen aning om vad jag vill plugga, om vad jag vill jobba med under resten av mina yrvesverksamma år, jag har ingen aning vad jag vill göra med mitt liv. Hur skulle jag kunna veta det? Jag har inte ens varit vid liv i lika många år som jag förväntas ta ett beslut över helst nu, helst på en gång, så att det blir rätt om nio månader. Jag är totalt jävla lost. Nu tar jag mest bara dagarna som de kommer, tänker inte så långt framåt för gör jag det blir jag plågsamt medveten om det faktum att det kan bli så fel fel fel just för att jag inte vet. Jag vill ju så gärna att det ska bli rätt, på en gång, men hur kan det bli det när man står där som ett enda stort frågetecken?